Anders residens

Hade en kort diskussion med en kollega huruvida ”vad yrar du i?” var ett norrländskt uttryck eller inte. Jag ansåg naturligtvis att det var det.

Norrland utgör cirka 12 procent av Sveriges befolkning, enligt http://sv.wikipedia.org/wiki/Norrland.

Google ”vad yrar du i” = About 12,700 results
Google ”vad yrar du om” = About 94,800 results
12700 / (94800 + 12700) = 11.8%

QED.

Burger King har just nu kampanjburgaren Piñata Whopper, komplett med nachos som topping på burgaren. Rekommenderas starkt.

Idag är det söndag, så jag vill varna känsliga läsare för att det här kommer att bli ett jävligt webb 2.0 inlägg. Osammanhängande och med extremt dålig meningsbyggnad.

Ibland när man sitter ett gött gammalt gäng, eller om man umgås väldigt mycket med någon, så känns det ofta som konversationer degenererar ner i någon form av bollande av memes, en sorts godtyckligt stycke av information eller ”informationsmönster”: uttryck, historier, gemensamma minnen, interna skämt (ex: vissa internetforum består nästan bara av postande av lolcats och andra meddelanden med en struktur där man varierar något element, som t.ex. bild eller text, för att skapa en liten variation – som en sorts genetisk evolution, därför namnet meme som myntades av Dawkins efter engelska ordet gene, läs wikipediaartikeln för vidare information kthxbai.)

Detta är inget att bli förvånad över. Som Robin Dunbar beskriver i sin härliga bok ”Samvaro, skvaller och språkets uppkomst” (eng. orig. titel Grooming, Gossip and the Evolution of Language) så upprätthåller apor sina sociala band genom att klia varandra på ryggen, medan människor till stor del har ersatt det beteendet med att prata om oväsentligheter. Förutom att prata om nyheter, tv-serier och skandaler tror jag att memes kan agera lite som den late mannens konversationsnuggets (det är för övrigt samme Dunbar som ligger bakom det s.k. dunbartalet, dvs att det maximala antalet sociala band som en människa kan uppehålla ligger på cirka 150 stycken (så alla som har fler vänner än 150 på Facebook är skojare.) Det speglas bland annat i storleken på stammar hos diverse naturfolk och storleken på traditionella militära indelningar, argumenterar han.) Så när man inte har fler originella idéer (vilket vanligtvis oftast är att föredra som konversationsämne eller hur?) eller nyheter att diskutera kan man alltid sitta och slänga ur sig random uttryck vars enda syfte är att de övriga i sällskapet ska känna igen dem, t.ex. säga ”Öl e gott”.

På internet har jag observerat en trend, nämligen bloggens död. Eller kanske inte död, men bloggar lämpar sig bäst för lite längre text där man lägger fram någon form av argument. Därför har de kompletterats av s.k. microblogging som exempelvis Twitter, Facebooks statusuppdateringar och försök till öppna system för microbloggingtjänster t.ex. laconi.ca. I och med att webb 2.0 sprider sig till massorna blir webben dummare och dummare, och går ifrån längre argumenterande inlägg till korta nonsensposter. Webb 2.0 har ju beskrivits som en demokratisering, där vem som helst kan publicera vad de vill. Och som Churchill en gång sade: ”The biggest argument against democracy is a five minute discussion with the average voter.”

Har vissa planer på att lansera någon form av microblogging-pryl på Tsar Gustaf i framtiden. Ett verktyg för att posta små meddelanden på max några rader, eventuellt utan möjlighet att kommentera på dem. Eftersom Tsar Gustaf har en XMPP-backend kan även uppdateringarna levereas i realtid, något som vissa andra också experimenterat med. Dessutom har vi ju en IRC-liknande chat som också lämpar sig för vad som kanske närmast kan definieras som dösnack. Som förstås kompletteras av bloggar som den här, där internet fortfarande är serious business.

När jag jobbar hemifrån måste jag för vissa projekt boota om min fina iMac i Windows Vista. Detta känns förstås lite kätterskt, men idag vägde jag upp det lite genom att spela det klassiska spelet C-Dogs (även om jag i min ungdom mer spelade föregångaren, Cyberdogs, i tvåspelarläge med erk.)

Sådär. Nu har jag varit ouppkopplad i ett par dagar igen. Som alla vet betyder det att jag måste posta ett inlägg och whina om det. Faktum är att det här mönstret är så tydligt att jag var tvungen att gräva lite djupare. Jag har sett uppkoppling som ett värde som antingen är 0 eller 1 i mitt fall, och om man ser hur mitt internetanvändande reagerar på stegfunktionen (0 vid t < 0, 1 vid t >= 0) så observerar man enkelt ett sådant här stegsvar:

Och mycket riktigt skall jag ut i landet imorgon på midommardagen för att lukta på blommor och annat intressant.

Tog både nr 99 och 100 i regskyltsbingon i dag. Känns episkt.

Dessutom har jag köpt all utrustning jag behöver till att börja brygga Tsarölen i dag. Så fort den är klar blir det releasefest för nya TG-versionen. Lovar!

Har också bestämt mig för att ta tag i mitt liv och börja hänga på gym igen. Jag och joppan var och provtränade på Sats i dag för att testa våra alternativ, mitt i alltihopa rickrollade de mig. Tveksamt mottagande.

Sjukt bra

Som många vet har jag jobbat dubbla jobb sedan mitten av oktober, dels mitt vanliga franska kneg och ett jobb hemifrån med att utveckla i ruby (som dock blev mer och mer java.) Från början lade jag bara 20 h/vecka på hemifrånjobbet men de behövde fler timmar, så jag hade en plan att jag skulle jobba 80 h/vecka totalt från december fram till nu i mitten på februari när min uppsägningstid på GFI äntligen är slut. Detta var förstås en ganska kass plan och den brakade ihop för ett par veckor sen. Hemifrånjobbet behövde nån som kunde jobba helst ännu mer än heltid och jag hade redan problem med att få alla timmar att gå ihop (även om jag naturligtvis optimerat ner min sömn med att räkna cykler och dricka energidryck) så vi fick helt enkelt avsluta vårt samarbete.

Min nyvunna fritid har jag förstås lagt på TG - denna lysande stjärna på de döda själarnas webbhimmel. Om en vecka när jag slutar mitt franska jobb ska jag lägga så mycket tid på TG jag kan och försöka släppa den nya versionen. Om den inte gör mig rik på ett par veckor blir jag tvungen att försöka skaffa mig ett nytt vanligt jobb. Men det ser bra ut. Faktum är att det börjar bli så jävla webb 2.0 att jag funderar på att byta domännamn till tsargustf.com. Men kanske inte.

På lång sikt har jag planer på att bygga en utopisk TG-stad nånstans i Moldavien, där man aldrig behöver gå och handla. Man bara klickar på varorna på en skärm så levereras de genom transparenta rör i luften. Som Apple brukar säga, är man seriös med sin mjukvara måste man konstruera sin egen hårdvara. Jag ser TG:s logesystem som mjukvaran och städerna som hårdvaran. Eller var det tvärtom? Jag minns inte.

johan andersson

[20.30] slut på lägenhetsmisären?

anders carlsson

[20.31] nope den går i cirklar

[31:16] den kom en man som gjorde exakt samma sak som kvinnan för några veckor sen

[31:35] tittade i toalettanken, såg att den var trasig, pillade på elementet, såg att det var trasigt, skrev det på en lapp

[31:55] har du förresten sett att det är nån bank som gör reklam för den ”papperslösa generationen”.. i frankrike?

[31:59] skrattretande

[32:51] men de skulle nog fixa åtminstone toaletten på tisdag eller onsdag. kanske elementet också, fattade inte riktigt vad han sa

[34:57] det var nästan synd att jag gick så tidigt från jobbet, precis när alla höll på att leka med mickael coats nyhackade iphone. lekstuga i A203 för en gångs skull

Det var två härliga veckor i Sverige över jul och nyår. Det viktigaste med en kultur är språk och mat. Under de två veckorna behövde jag varken höra eller säga någonting på franska och jag tryckte i mig massor av hederlig svensk mat. Självklart julmaten: skinkan och köttbullarna, sillarna och senapen, laxen och löken. Men även den svenska sushin i sina väl tilltagna och prisvärda bitar. Den slabbiga svenska kebabpizzan (kebabpizza två på pepperoni självfallet) och det var inte sämre än att den allra bästa svenska traditionen inföll under tiden jag var tillbaka: legenden var i stan. Så på vägen till Landvetter stannade jag till för att inmundiga en El Maco Grande & C:o.

Nu är det slutrush, jag håller på att göra mig av med min lägenhet i Nice och Joppan har styrt upp ny lägenhet i Göteborg och jobb åt sig själv. Slutet på början! Finns några saker jag kommer sakna med Nice, framför allt vädret och det roliga nattlivet. Men nu är sötebrödsdagarna definitivt till ända, dags att styra upp sitt liv och bli rik!

Företaget jag jobbar på här nere i Frankrike heter som vissa känner till Amadeus. Det är ett stort, trögt, byråkratiskt, efterblivet och på många sätt tråkigt företag (jag sa upp mig för en månad sen.) Jag har länge misstänkt att jobba här är den perfekta motsatsen till att vara på festival. Av en slump råkade jag idag upptäcka ett bevis för att så är fallet:

Livedagbokar från förfest med JB inför en kväll i gamla stan. Var på Monoprix nyss och skulle köpa några eminenta/sviniga Desperados (en öl med tequilasmak vanligtvis med 6,7% alkohol eller liknande.) Såg att det hade kommit en ny med limesmak. Insåg för sent att den hade 3% alkohol, dvs som en svag folköl. Jag är förbannad.

Hej, idag ska vi prata om mat. Matsituationen på rivieran är ett dubbelsidigt mynt - precis som de flesta mynt. Å ena sidan finns det mycket god mat här, t.ex. brukar jag äta lunch på ett torg i Garbejaire som hetter Place Mejane. Ett torg vars huvudnäring är att fylla magsäckarna på ingenjörerna och byråkraterna runt omkring i Sophia-Antipolis, teknikparken där jag jobbar (som är en park i ordets riktiga mening, det består av stora byggnader av betong och glas utspridda i skogen uppe på bergen norr om Antibes.)

Hur som helst är maten här mycket god och hyfsat prisvärd om man jämför med Sverige. Mitt favoritställe heter Côte Sud och där kan man välja mellan fem-sex olika dagens: stekar med bakad potatis, råbiff, laxkreationer, traditionella niceanska grytor, bläckfiskar och lammfiléer för 8,50 €. Detta skall jämföras med svenska lunchhak där man ofta kan få en tallrik pommes, en köttbit och en fet sås med en flaska läsk för 69 kr.

En kulturell skillnad mot Sverige är att i Frankrike äter alla efterrätt efter alla mål och man delar gärna en flarra rödtjut till lunchen. Så inklusive efterrätt och vin blir det 11,50 €. Ändå överkomligt och helt klart prisvärt. Jag kan dessutom använda mina subventionerade lunchkuponger.

Att äta ute i Nice är ofta relativt dyrt. Dels bor jag centralt och de flesta ställena i närheten är turistfällor. Vill man ha snabb take-away finns några val. Precis som på andra platser finns pizza, kinamat och kebab.

Skillnaden mot Sverige är att pizzan oftast bara finns i de klassika italienska utförandena (ganska fantasilösa, med kanske lite ansjovis eller korvar på), gärna täcks över med olja och brukar kosta runt 9-12 €. Eftersom den köps i Frankrike kan man också räkna med att det är ett 1-2 cm tjockt lager av solid ost. Bisarrt med andra ord.

Kinamaten är bättre på den punkten, man kan ofta äta sig mätt på runt 5 € utan större problem. Maten presenteras på samma sätt som ofta är fallet i Asien, en mängd olika kyckling, fläsk och biffrätter liggandes bakom en disk så kan man komponera ihop sin måltid.

Kebaben äts ofta i baguette med pommes frites i botten och är också ganska billig. I övrigt finns även imperialistiska onda kedjor som McDonald’s och Subway, men Burger King har jag inte hittat någonstans. Även franska kedjan Quick Burger är okej.

Anledningen att jag skriver så sällan nu för tiden är att jag är så trött, jag har två jobb och jobbar minst 60 h/vecka.

The French government warned on Monday that a strike this week against its plan to end special pension benefits will bring public transport to a standstill across the country.

Se här. Verkar som att jag inte ta mig till jobbet från och med torsdag. Det börjar bli uppenbart varför alla fransmän kör bil trots att de knappt får plats på de överfulla vägarna. Som en av kvinnorna på GFI sade en gång - ”France is a very social country.”

Vissa känner säkert till att jag till och från brukar experimentera med min sömn, oftast för att minimera den (vilket är vettigt när man har ett arbete, det maximerar vaken fritid/dygn vilket kan behövas för att det inte ska kännas som om jobbet tar upp hela ens liv - om man inte har något att göra på dagarna är det bättre att optimera för maximal sömn, då det egentligen är skönare att sova än att vara vaken.)

Skillnaden mot tidigare försök är att jag den här gången lyckats ganska bra. Mest på grund av att jag och Joppan jobbar lite ur synk - jag går hemifrån 8 och kommer hem 19 (har en timme bussfärd till jobbet. Och vad fan hände med den franska 35-timmarsveckan? Den har jag inte sett till någonstans), hon går 17 och kommer hem 04. Därför brukar jag gå upp när hon kommer hem så vi får några timmar att umgås. Samtidigt är det alltid trist att gå och lägga sig tidigt, så jag brukar sova någongång mellan 22 och 23-snåret. Effektiv sömn är således nere någonstans på 4,5 till 6 h (tre till fyra sömncykler). Detta är jag mycket nöjd med då det är mycket mindre än vad jag brukar sova historiskt sett.

Dagens vakentips är alltså att skaffa någon rutin som gör att man måste gå upp löjligt tidigt, och helst inte bara för ens egen skull. För att motivera sig är det bra att ha en wingman, t.ex. att man går hem till varandra kl 4 och börjar baka bröd eller så. På så vis ges möjlighet till ökad produktivitet, godare frukostbröd och male bonding.

Fransmännen gillar sin egen kultur, och för att täppa till en stor lucka i denna har de försökt sig på att göra en egen version av Top Gun. Filmen heter Les chevaliers du ciel (eller Sky Fighters på svenska) och walle brände ut den till mig på DVD för ungefär ett år sedan. Men jag, som mest gillar att ladda ner filmer och aldrig titta på dem, kom mig aldrig för att se den. Förrän nu för ett par veckor sedan (har varit dålig på att dagboka på sistone, jag vet - jag är bög).

Vad skall man då säga om den? För det första är den bra. De pratar franska hela tiden (gammal frankofil som man är gillar man ju det), de har med en dogfightingscen över Eiffeltornet och det är en tjej som strippar på ett flygplan. Manlig action och male bonding således. Men är det en Top Gun? Naturligtvis inte. För det första, Tompa är inte med i den. Skådisarna är överlag inte alls lika fantastiska som de i Top Gun. Det homoerotiska temat lyser med sin frånvaro. Lite grabbiga och/eller kvinnoförnedrande scener finns ju men det är inte genomtänkt, det är bara en biprodukt av att filmen är fransk. Den är gjord 2005, alltså inte 1986. Alltså är musiken mycket sämre. Att titta på Top Gun utan ljud är ju som att titta på porr utan bild, ändå är detta ungefär vad flygscenerna i Sky Fighters känns som.

Världen-Frankrike 2-0 (räknar med andra världskriget i poängen)

Jag har märkt att ingen bemödat sig att skriva någonting om Roskildefestivalen ännu, så jag får väl göra det.

Roskilde i år var en annorlunda upplevelse. Det började nästan kännas som man varit med om allt förut, ingenting var nytt - jag har blivit gammal. Roskilde börjar bli gammalt. Kan delvis ha berott på att vädret var skit och jag inte hade några ombyten med mig. Lyckades köpa stövlar efter några dagar av lerbad. Men det roligaste var nog att äta en buggi burger, som jag inte ens åt upp.

Jag och Joppan drog hem med två nätter kvar. Tog festivalskytteltåget till Roskilde, sen någon sorts pendeltåg till Köpenhamn och sedan ett tåg därifrån direkt till Göteborg. Gick väldigt smidigt. Många festivalgäster som förstått det här med ”sunk cost” trängdes på tågen.

Sedan följde några trevliga dagar innan planet gick tillbaka till Nice. Go göteborgsk sushi, lite shopping och DVD-mys. Låter det mer gay än Roskilde? Tycker du det så bör du besöka festivalen nästa år och berusas av bajs- och vaselindoften.

Min slutsats är att det skandinaviska vädret fortfarande är precis så dåligt som man alltid tyckt, och rivieran är najs.

Midsommar var en fantastisk tillställning! Jag, Jean-B och Joppan var redan på plats, Mackan kom ner från Geneve och Tsaren och Alexandra gled in från Mandelieu. Kvällen började med lite sill, potatis och Svedka vodka, fortsatte ner till en nattpicknick på stranden med öl, vin och jordgubbar för att sedan sluta på Pub Thor i gamla stan som vanligt. Vissa sprang runt utan tröja med med rosa mössa hela vägen hem. Dagen efter köpte vi en påse på McDonalds innehållande tre big macs, två cheeseburgare, fyra stora pommes och en McFlurry.

När bilduppladdningen på TG slutar vara så halvdan (när ska de fixa den!?) kommer det upp lite bilder. Så länge finns det lite bilder att njuta av på Mackans blogg.

Sålänge får ni hålla till godo med en kort film, ”Chalmerister i världen”, filmad av vår Tsar:

Noterade just att min ”Weekly top artists”-toplista från Last.fm för förra veckans statistik placerar Kent på en förstaplats. Detta beror på att min dator har stått hemma hos Jean-Baptiste och han har lyssnat på skräpet. Det är alltså inte mitt fel. Fy fan.

Snart kommer ett inlägg om midsommar.

Igår kom hans höghet Tsaren på besök till Nice så han, Alexandra, Joppan, Jean-B och jag käkade på eminenta restaurang La Coupole på Rue de France. Tsaren åt en ostpizza. Även en kanna vin förbrukades.

Idag har jag till slut fått varmvatten i min lägenhet. Några rörmokare bytte ut den gamla defekta varmvattenberedaren. Jag som just börjat vänja mig vid iskalla duschar.

I helgen är det midsommar. Magoo flyger ner från Geneve och det kommer bli stört kalas. Har konserverad festmatjessill i skafferiet.

Jag har insett att Erlang är det hetaste. Använde det lite i kursen i parallellprogrammering. Dags att damma av de kunskaperna och hot-deploya lite funktionell kod.

Dagens fråga: har killar mer handsvett än tjejer för att det fungerar som någon sorts glidmedel vid onani?

Sitter just nu på King’s Pub på Rue de la Prefecture och surfar wlan. Gött att åter känna det meningslösa informationsflödet fylla ens vener och suga i sig ens tid.

Jag hade en bra affärsidé som fyller behovet av strandsatta internetberoende människor utan uppkoppling. Innan man blir utan uppkoppling kan man gå in på en hemsida och kryssa i ens intressen och ange sin fysiska adress. Sedan har man ett avancerat script som pagesuckar ner sidor från Wikipedia och andra sajter som handlar om nämnda ämnen, samt lite runt omkring och lite allmänt bra artiklar. När mängden är ungefär 4 gb bräns det ut på en DVD och skickas till beställaren, som då kan slösurfa offline. Om det intressanta materialet tar slut kan man beställa en ny DVD, som då ser till att det bara är nytt material som inte redan levererades på den förra DVD:n. Jag hade lätt använt den tjänsten.

Jag kom just tillbaka från en minisemester i det gamla moderlandet där jag fick äta smörgåstårta, dricka champagne till frukost och leva gott. I sann gammal vikingatradition tog jag med mig en kvinna tillbaka från min räd, nämligen Joppan, som jag nu har i min lägenhet.

Under tiden jag inte haft något internet här nere och ingen flickvän närvarande och i princip inget liv har jag suttit i min soffa och utvecklat Tsar Gustaf. Många fina uppdateringar är påväg när jag får internetanslutning hemma vilket borde ske inom ett par veckor.

Jag är mycket glad över att flera av mina lojala läsare tagit sig tid att läsa igenom hela whys guide till ruby. Jag ämnar fortsätta med ruby/rails-artiklarna ett tag framöver men så länge får ni skaparen bakom Rails personliga blogg att läsa: Loud thinking.

Varmvattensituationen i mitt hem är fortfarande olöst. Igår dök det upp en kvinna från min real estate agency som inte kunde någon engelska men tittade i mitt proppskåp och vred lite på något. Hon sa att jag skulle ringa henne idag om jag inte fått något varmvatten ännu, vilket jag självklart inte fått. Hon sa på franska att hon inte förstod vad jag sa så jag försökte med ”Water..? Yes. Not warm.” varpå jag hörde någon form av suck och ett merci. Jag antar att det betyder att hon skall be någon byta ut varmvattenberedaren men vi får se hur det utvecklar sig.

Och till sist vill jag avsluta med ett litet citat ur konversationen ”Gamla konversationer mellan beckman08 och fysikfagen”:

beckman08 säger (6 aug 2003, 00:56):
Ser ut att ha nackspärr på residensbilden, hur mår du?
matte säger (6 aug 2003, 1:44):
jag mår bra. min nacke beter sig lite konstig ibland för den är så lång så den viker sig för vikten av mitt gigantiska huvud.
beckman08 säger (7 aug 2003, 16:02):
Jaha, jag förstår

Jag lider av lite krångel med lägenheten jag flyttade in i förra torsdagen. Har fortfarande inget varmvatten. Hur som helst diskuterade jag detta med Bérengère på GFI häromdagen. Vårt samtal förflöt ungefär som följer:

B: Det kommer hantverkare någon gång under nästa vecka och byter ut din varmvattenberedare. Det betalas av hyresvärden, dessutom kommer du få tillbaka en del av din första hyra för trubblet, det ska Olivier se till [Olivier är killen som styrt upp lägenheterna åt mig och Jean-B. Misstänker starkt att han är involverad i organiserad brottslighet. /reds. anm]
Jag: Okej, kalas, men jag är borta mellan tisdag och torsdag nästa vecka, så jag kan inte släppa in någon då.
B: Ahh men då måste du faxa en ansökan om ledighet till mig.
Jag: Det faxade jag för flera veckor sen, du sa att det var okej på telefon.
B: Det gör inget, faxa det så snart som möjligt bara.
Jag: som jag sade, jag har faxat det.
B: Ahhh! Jag går till faxen och se om jag fått det
klick

På något sätt lyckas alla ärenden på något vis leda in på checkar eller faxar för att sedan självdö. Får se hur det blir med det där varmvattnet. På onsdag ska jag dricka champagne och äta smörgåstårta i det gamla moderlandet!

Efter allmänna påtryckningar tänker jag börja mina Ruby on Rails-artiklar. Kanske skriver jag dem på engelska och försöker få med dem på digg och bli nätkändis. Men innan jag ens börjar tänker jag tvinga er lekmän som ser fram emot denna artikelserie att först läsa denna introduktion till språket Ruby. Förmodligen den snyggaste och mest underhållande programmeringsboken som någonsin skrivits:

Why’s (Poignant) Guide to Ruby

Ni får några dagar på er!

Jag åt nutella till frukost imorse
Mitt toalettpapper är ljuslila och heter ”Petite Fleur”
Min lägenhetsdörr har inget handtag på utsidan
Jag betalar allting med checkar

Jag börjar bli fransman

Tre veckor i Frankrike nu, och på torsdag skall jag till slut få tillträde till min lägenhet. Har bott på lägenhetshotell i två veckor och nu senast en vecka i Jean-Baps lägenhet. Har varit renande, så att säga. Jobba 9-18, laga mat tillsammans med en annan man och sedan läsa den nya utgåvan av Railsboken som jag lånade på företagets bibliotek, skriva konfigurationsscript och i största allmänhet inte ha tillgång till internet. Jag gillar att utveckla mig själv, men oftast gillar jag att slösurfa ännu mer.

Den första helgen som spenderades i Nices centrala delar blev inte så vild. Jag och JB käkade en burgare och tog ett par öl på Buffalo Grill, sen gick vi och drack ett par öl till i gamla stan. Sen blev det mest mer nedsjunkande i medeltida mönsterdesign, dekorativa konster och rubyprogrammering. En trevlig tillvaro sålänge, men jag hoppas innerligt allt löser sig för Joppan och hon kan flytta ner hit redan i mitten på juni, annars badar jag i piss.

Jobbet har i någon mening börjat sätta igång. Jag hatar storföretaget lika mycket som jag föraktar alla länders regeringar, alla stora organisationer som sliter livet ur ens spröda själ och tvingar en att planera möten i 80-talsprogrammet Lotus Notes och lappa ihop program skrivna i Javascript med utvecklingsverktyget Visual InterDev 98. När jag bodde i Singapore hade jag och en kompis som vi kan kalla R planeringsmöten för en web-startup där vi drack öl på caféer, men det tog aldrig fart. Om jag försöker igen tillsammans med JB blir det säkert ingen öl, och då kanske det går bättre. Vi drivs dessutom båda av passionen att avskaffa massbilismen, säkert någonting man kan utgå ifrån.

Har förresten funderat på att lägga upp en liten tutorialserie, ”Hur TG blev till”, där jag går igenom intressanta lösningar jag implementerat i Ruby on Rails och andra verktyg för att få TG att fungera. Är någon intresserad? Var god kommentera.

I helgen dök jag på ett otroligt sammanträffande. När jag söker på ”Haiti” i mitt iTunesbibliotek hittar jag exakt två låtar, och båda är exakt 4.07 långa. Bonuspoäng till den som kan gissa vilka låtar det är.

Något som länge förbryllat mig är hetsen kring stereo. Få människor skulle få för sig att köpa ett monosystem idag, och all musik som släpps är i stereo. Varför? Okej jag vet att människor har två öron och genom att ha två kanaler med ljud kan man få det att låta som att vissa grejer låter från vänster sida och vissa från höger. Och?

Jag diskuterade med min nära vän J-B (i sann svensk blogganda skriver jag bara hans initialer, så ingen kan veta vem han är)
och han kom dragandes med något löst argument att det måste finnas någon annan, subtil fördel med stereoljud än att man kan ha gitarrerna till höger och trummorna till vänster om man skulle vilja.

WIKIPEDIA:

Many listeners assume that ”stereo” sound is ”richer” or ”fuller-sounding” than monophonic sound. This is inaccurate — stereo and mono can have equally detailed abilities to play recorded notes. The spatial illusion is what sets stereo recordings apart from mono recordings.

När man lyssnar på s.k. levande musik, t.ex. är på en konsert eller ett bögigt jävla gitarrmongo har satt igång och spela på ett kalas, kommer ju musiken från en plats. Är det flera instrument inblandade kanske de står några meter ifrån varandra men det är väl knappast avgörande för att musiken skall bli bra eller dålig i någons öron. Så vem bryr sig om att ha olika ljud i vänster resp. höger öra när man lyssnar på inspelad musik?

DESSUTOM, WIKIPEDIA IGEN:

Pop music, in particular, is usually recorded using close miking techniques, which artificially separates signals into several tracks. The separate tracks are then mixed into a two-channel recording which often bears little or no resemblance to the actual physical and spatial relationship of the musicians at the time of the original performance.

Kan någon komma med en bra anledning varför stereo är så jävla bra eller är det fritt fram att skrapa loss några kilobyte från mitt musikbibliotek genom att konvertera all min musik till mono? Tacksam för svar.